H som i Hylla

Bokhyllor. Man kan inte få nog av dem - i alla fall inte jag. Första gången jag är hemma hos någon börjar jag alltid snegla bort mot bokhyllorna för att på så sätt få mig en bild av människan. Frågan är vad ni får för bild av mig efter min lilla bokhyllsredogörelse:

Sedan senaste flytten består tyvärr mitt liv av futtiga fyra Billysar mot tidigare sju (förvisso kombinerat med diverse bokhögar här och där, ett gäng småhemliga lådor i källaren och ett överfyllt skolbibliotek på jobbet).


Jag har sorterat mina bokhyllor enligt följande, mycket genomtänkta, ordning:

1: Faktaböcker sorterade efter någon form av personlig åsikt om vilka böcker som tillhör samma kategori.
2: Böcker jag läst men vill äga sorterade i klassisk bokstavsordning men med vissa undantag för stora böcker som får bo längst upp på det något högre hyllplanet.
3 och 4: Allmänt kaos av olästa böcker som ständigt sorteras om och där antalet ständigt växer. Ibland blir det i färgordning eller typordning (pocket för sig etc.) men för det allra mesta ligger en del av dem travade, staplade och några intryckta på den dolda raden bakom och så vidare. Varken snyggt eller praktiskt, men så blir det ibland.

Ordning har jag däremot i mina småhemliga flyttkartonger i källaren, där böcker som inte får plats i hyllorna men som jag ännu inte riktigt har hjärta att skiljas från, bor. Där är det så litet och svårletat så för de lådorna har jag prydligt excell-dokument så jag lättare kan rota fram rätt bok ur rätt låda om någon av dem behövs. Under mina två år i denna lägenheten har jag väl hämtat en bok kanske tre gånger... Varför är det så svårt att göra sig av med böcker? Och så lätt att skaffa dem?

Kontentan är att mina hyllor till säkert minst 75% består av böcker jag ännu inte läst. När jag väl har läst en bok har jag oftast rätt lätt att skiljas från den och det är nog bara max tio böcker om året som "överlever" och får bo kvar även efter att jag läst den.



Detta är en bokstav i Paula och Sandras bokalfabet. Läs även Paulas H.