Jag klassar mig nog som en känslomänniska, men när det kommer till böcker är jag inte den som skrattar högt eller gråter till böcker. Tyvärr. Jag önskar nog att jag oftare blev så pass berörd.
Det finns dock, som alltid, några undantag. Säkert är de fler än jag kommer på här och nu helt spontant, men här kommer några känslostormar jag minns:
En bok som jag var ytterst nära att börja
gråta på bussen när jag läste var
Liv av Bente Bratlund. Den handlar om Bitte som får veta att hennes bästa kompis Liv är väldigt sjuk och troligtvis kommer att dö. Hela Bittes liv förändras och hon försöker förstå vad ett liv utan Liv skulle innebära. Toksorglig och jättefint skriven och samtidigt lättläst. Tyvärr har den ett väldigt trist omslag men hittills har alla jag övertalat att läsa den gillat den jättemycket och velat ha fler liknande.
Det får mig inte att gråta, men olyckliga kärleksberättelser kan väcka den där jobbiga klumpen i halsen.
Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo var en riktigt bra bok fylld med känslor. Grundhistorien om Amanda som väntar på ett nytt hjärta är sorglig nog, men det är hennes relation med David som berör mig mest.
Jag minns även att vissa partier i
En man som heter Ove fick klumpen i halsen att växa medan andra delar av boken fick mig att skratta. Fredrik Backman lyckades verkligen locka fram känslorna under min läsning! Och jag vet även att det definitivt inte är en bok som kommer att komma med på Paulas lista, om inte hennes lista handlar om känslan irritation och allmänt ogillande. ;)
Skratta då? Nu har jag bara nämnt
En man som heter Ove och det är ju knappast den roligaste bok jag läst i mitt liv. Humor är svårt i böcker och även om jag roas är det, som sagt, sällan jag skrattar rakt ut. Den absoluta favoriten är dock
Jag vill ha min hatt av Jon Klassen och andra bilderböcker med oväntade slut. När jag lyssnade på
Mark Levengoods inläsningar av Muminböckerna skrattade jag också högt ett flertal gånger. Jag får nog ha som mål att försöka leta fram fler skratta-högt-böcker inom en snar framtid!
Sedan är ju inte känslor bara skratt och gråt. Böcker får mig ju att uppleva så många andra typer av känslor. Senast var det ju bokO-boken
Tjuvarnas stad (som jag i skrivande stund ännu inte hunnit blogga om) som väckte en hel del känslor, bland annat var det minst två scener i boken som var riktigt plågsamma att läsa för att det som beskrevs var så otäckt.
Detta är en bokstav i Paula och Sandras
bokalfabet. Läs även
Paulas K.